Jag är kär!

Mina underbara grabbar i köket.. Vad skulle jag göra utan er?

Man kommer till jobb..Kan utan tvekan säga att jag aldrig någonsin har varit så trött som jag är ikväll. Mitt öga sprängvärker, jag har kasst samvete över att det inte blev någon träning, hela kroppen skriker sömn och efter en låång promenad med Eva innan jobb kunde vi bara konstatera att vi har fan alla anledningar att va förbannade på världen för tillfället.

Inte ett skit fungerar.
Jobb? Mja..svinigt trött o har kommit in i "Då vaknar vi...en powernap...o så vaknar vi" igen. Mög.
Lägenhet? Jo men hej du! Är de nåt som går fort när de gäller ***Brogripen? Icke!
Förhållande? Låt mig skratta...Ha...Ha..Ha... Skjut mig.
Vänner? Hm..dom finns men inte fan finns tiden till att umgås längre. En spontan eftermiddagsfika har man inte existerat i mitt liv på tre månader. Nej..Kalendern för ens lediga vecka är full sen två veckor tillbaka. Jävla skit.

Träningen känns visserligen ok. Eller..för att låta som en äcklig pessimist (Fast hellre det än äckligt hurtig) så funkar väl inte de mer än i ett par veckor heller.

I alla fall..
Kom till jobb med detta uuuuunderbara humör. Möts av en "Emil" som ger mig en megakram och håller på att välta hela diskrummet på köpet..
Går in och byter om och möts av Min Mackan som yrar nåt om att han ska jobba natten istället för mig för att göra mig glad.
Sen dess har dom fixat desserter åt mig, stått här nere och knaprat läkerol, pratat om utsikter (Hrm) och verkligen förklarat hur kul vi ska ha i helgen eftersom det är vi tre som jobbar.

Nu har dom gått hem...Men mitt humör är lite bättre.

Fan vad jag hatar att va på kasst humör...det är inte alls likt mig :(
Det vet ju alla som känner mig... MUÄH! Svackor är inge kul :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0