Sandra

ÅHHHH vad jag stör mig!!!
Sitter och kollar på Nyberg och Thörnblom.

Hur fan kan man sitta och INTE svara "ja" på frågan "Vill du bli lycklig?"
Jag kan väl kanske förstå att alla inte är lyckliga och jag kan förstå att det kanske inte är så lätt att tro att man ska bli lycklig. Men för i helvete? Varför vet man inte om man inte vill bli lycklig?
Vill inte alla det? Och varför skulle man inte vilja det? För att alla ska tycka synd om en?
Shit. Har man inte problem så skapar man dom.
Orka rent ut sagt.

TV kväll ikväll. Idol (Vafan var det med den där Johanna förresten?), Efterlyst och nu det där, som jag tänker skippa och hoppa i säng.
Mår skitkonstigt efter springturen. Blev frusen, skakis och mongotrött. Liiite jobbigt. Tack storebror för den nertryckningen förresten :( Morr. "Skärpning.." vafan..

Imorgon ska jag jobba :)

O förresten. Jag brukar inte hångla i en ställning där jag ser ut som en säl..och med en blå lapp på näsan. Om det nu är fler som skulle få för sig att så är fallet på bilden med Petter i inlägget "Tja Bottenslam"