En värld utan Anna
Min systerdotter, endast 21 år gammal har lämnat vårt liv här och gått vidare till den andra sidan.
Anna som jag och Nicco träffade för bara tre veckor sen. Som vi åt middag med ute i Halmstad, skrattade med, åt frukost med morgonen därpå och sedan körde hem innan vi åkte vidare på vår Sverigesemester.
Tre veckor sedan och nu finns hon inte mer. Orsaken till detta vill jag inte gå in på just nu. Allting är fortfarande väldigt oklart för vår familj och innan vi själva förstår kan jag inte få någon annan att förstå.
Aldrig mer en jul med Anna
Aldrig mer en annandag som går till att fira hennes födelsedag
Aldrig mer titta i fotoalbum tillsammans med henne och minnas tiden då vi var små
Aldrig mer planera de där festkvällarna tillsammans som aldrig blev av
Aldrig mer kunna berätta skämtet om när jag var två och pappa sa "nu ska du snart bli moster Sandra" och jag svarade som vilken galen tvååring som helst "ja...o du ska bli mossar (morfar) din lille jävel" utan att bli ledsen och tänka att det var just Anna vi skulle bli moster och "mossar" till.
Helt plötsligt är vi många som måste vänja oss vid att leva i en värld utan Anna.
Hej gumman!
Jag vet inte vad jag ska säga, är så ledsen för din skull! Har en kompis som var med i en mc-olycka i torsdags och sov fortfarande är nersövd så har lärt mig att livet inte är en dans på rosor! Finns här om det är något och vinet kan vi ju ta en annan helg, finns saker som är viktigare!
Massa kramar!
Jag vet precis hur det känns att förlora människor alldeles för tidigt. Jag tror inte att jag behöver säga mer än så, förutom att det är en smärta man inte unnar någon...
Men en sanning är dock att man på något vis tar sig runt det. Man lär sig minnas det goda och man lär sig uppskatta alla de positiva stunder man hade tillsammans. Sorgen finns alltid kvar, men man lär sig leva med den. Det blir aldrig detsamma igen - men det kommer att bli bra. Jag lovar.
Sådant som inte får hända...händer trots allt,för ofta...så tragiskt! så hemskt.. Skänker er mina varmaste tankar, stor kram!
Jag är jätteledsen för din skull, Sandra. Jag vet att du är en kämpe, men jag vet också hur hårt det tar på en att förlora någon nära. Kämpa som jag vet att du kan, men glöm inte att tillåta dig att må dåligt, samtidigt som det är tillåtet att må bra, när sådana stunder kommer. Massa kramar till er alla
åh gumman... beklagar verkligen att ni fått gå igenom nåt så hemskt... förstår att smärtan och sorgen är enorm nu och att ni behöver tid för er själva!
sänder många styrkekramar till er iaf!!
