Sandra

Blandade känslor idag.
Blev lite ledsen i morse när jag gick upp och stod och funderade på när jag och Nicco ska ha ett par dagar tillsammans nästa gång. Gissa vad jag kom fram till? Den 28:e mars är nästa gång. 2...8...MARS. Om över en månad :(

Nästa helg jobbar jag, helgen efter det ska jag till götet + umgås med arbetskompisarna och Nicco ska på date med grabbarna. Sedan jobbar jag två helger på rad igen och sen är det den 28/3. Magiskt. Dessutom lär vi ha MER än fullt upp den helgen. Ska till tyskland och handla dryck inför bröllopet, och förmodligen 1000 andra saker som har med just bröllopet att göra. Lite less blev jag allt. Behöver mina Niccotimmar ju :(

Sen har vi den happy sidan av det hela. Mina kollegor märker så snabbt att det är nåt. Så idag har jag blivit servad med red bull och kramar i massvis.. "men det räcker väl med oss sandra" Ja jo.. dom duger dom också! :)

Skäms nästan lite för att säga det men skrev faktiskt till en "blogg-kompis" idag att jag nästa ser fram emot att allt bröllops-stök är över. Förmodligen kommer jag väl att sakna det sen (man är ju aldrig nöjd) men ändå. Att ha dagar som det är TOMT på i almanackan. Ingen frisörtid, ingen tårtsmakning, ingen lokalstudering, ingen brudbukettsyra, inga sy-upp-klänningar-möten osv osv.

Fast JAG VET (mamma och pappa ni behöver inte kommentera) att jag/vi själva har valt att göra det så stort, och jag älskar det självklart. Kommer att bli ett underbart bröllop där jag gifter mig med Världens Bästa Man!  Men när vi jobbar som vi gör och livet bara verkar flyga förbi utan att vi ens hinner njuta av vår bröllopsplanering så känns det som att jag bara vill vara hans fru NU, åka på semester och andas igen :)

Haha... Jaja, slutgnällt! Men tänker spara denna bloggen för att se att allt faktiskt inte var rosenrött under bröllopsplaneringen, kanske kan visa en framtida (HOPPAS) dotter eller son det senare ;)


Jag har honom runt halsen sålänge! :)